Syftet med projektet är att fördjupa kunskapen om hur kommuner kan använda markanvisningar som ett strategiskt styrmedel för att främja energieffektivt och resurseffektivt byggande i relation till förändrade maktförhållanden mellan offentlig och privat sektor.

Det utgår från två centrala forskningsfrågor:

1. Hur begränsar gällande lagstiftning kommuners möjligheter att ställa krav som främjar innovation, resurseffektivitet och klimatmål i bygg- och planprocesser?
2. Hur kan kommuner, inom dessa juridiska ramar, ändå strategiskt och kreativt använda markanvisningar för att driva hållbart byggande?

Projektet ska identifiera hur kommuner, trots begränsade möjligheter att ställa tekniska särkrav enligt plan- och bygglagen, kan agera på innovativa sätt genom de planeringsverktyg de fortfarande förfogar över – i synnerhet genom sitt ägande av mark. Genom att analysera hur markanvisningar används i praktiken – vilka krav som ställs, hur dessa utvärderas, och hur de upplevs av både kommunala aktörer och byggaktörer – skapas en empiriskt förankrad förståelse för verktygets möjligheter och begränsningar.

På sikt bidrar projektet med kunskap som stärker kommunernas kapacitet att agera som omställningsaktörer i byggsektorn och identifierar behov av justeringar i lagstiftning eller kompletterande styrmedel. Detta är avgörande för att skapa ett mer transparent, rättvist och effektivt ramverk för hållbart byggande.

Projektet har även ett teoretiskt syfte: att vidareutveckla förståelsen för den kommunala nivåns roll inom det bredare fältet av samhällsomställning och styrning i marknadsbaserade planeringsmodeller. Genom att knyta an till forskningsfält som urban transition, governance och innovation i marknadsnischer, bidrar projektet med ny kunskap som kan användas både inom akademin och i policyutveckling.