Det finns gott om stora låglutande och platta tak i Sverige. Dessa har god potential att kunna användas för att producera förnybar solkraft i stor skala där den faktiskt behövs och utan intressekonflikter kring markanvändning.

Efterfrågan på förnybar elkraft förväntas öka i norra Sverige men utbyggnaden av solkraft på stora tak är ännu låg jämfört med hur det ser ut längre söderut. I snörika områden riskerar konventionellt utformade låglutande solkraftsanläggningar att förbli översnöade fram till långt in på våren, vilket leder till stora snöskuggningsförluster på årsbasis.

För att lösa detta problem kommer vi att praktiskt testa och utvärdera nya innovativa utformningar av solkraftsanläggningar som förväntas öka elproduktionen genom minskade snöskuggningsförluster.

I ett tidigare projekt simulerade vi vindlaster och solkraftsproduktion för fem olika konceptutformningar. Nu bygger vi vidare på resultaten från simuleringarna genom att utveckla numeriska metoder för att beräkna hållfastheten på montagelösningar, prova lösningarna i labb, och slutligen realisera de mest lovande utformningarna i verkliga testanläggningar i pilotskala på ett tak i Luleå. Från detta hoppas vi kunna dra slutsatser om de bäst lämpade och mest effektiva utformningarna av solkraftsanläggningar på stora låglutande tak i snörika regioner.

Om de nya montagelösningarna håller för de förväntade snö- och vindlasterna, och utformningarna lever upp till simuleringsresultaten, kommer det öppna upp för kraftigt minskade snöskuggningsförluster och mer förutsägbar solkraftsproduktion med högt energiutbyte till rimlig kostnad i nordliga förhållanden. Det kan vidare accelerera utbyggnaden av solkraft på tak i snörika regioner och gynna en rad behovsägare; från fastighetsägare, solkraftsinstallatörer och utvecklare, till elnätsägare industrietableringar och elektrifieringen av samhället i stort.

Referensgrupp

Projektet har en referensgrupp bestående av David Larsson från Tyréns, Johan Nilsson från JN Solar, Malin Unger från RISE, Iver Frimannslund från Norges miljø- og biovitenskapelige universite, Henrik Persson från Solkompaniet och Arvid Olofsson från AFRY.